Den tolkande ansatsen

Robert Jacksons modell

Representation: 

I det tolkande ansatsen så representeras religioner flexibelt i termer av relationer mellan individer i sina sammanhang av särskilda grupper och större religiösa traditioner. Religiöst utövande kan se olika ut för olika människor beroende på kultur, bakgrund, familj t.ex. När samspelet mellan individer, grupper och traditioner synas, visar det på komplexiteten i att representera religioner, liksom att väcka dem till liv, samt att visa på hur olika individer passar in i dessa grupper och traditioner. (Jackson, 2012, s.2)

Tre nivåer av representation:

• Religiösa traditioner - Ger ett bredare perspektiv på religionen. Det är mer än att det är en religion. Det innefattar alla olika konfessionella och kulturella manifestationer av en tradition. Nivån tar upp traditioner i generella drag. Diskussion och analys av nyckelbegrepp passar bra på denna nivå, vilket kan bidra till att ge en ramförståelse som kan utvecklas när mer lärande äger rum. Allt nytt vi lär oss om traditionen kommer att utmana vår tidigare förståelse av den, samt eventuellt ändra vår syn på den.

• Gruppen - Ger perspektiv på olika grupper inom religionen. De olika grupperna kan ge oss mer information till vår förståelse av den vidare traditionen. På denna nivå kan insyn i t.ex. en familj med en religiös bakgrund eller en lokal kyrka ge en bredare förståelse av traditionen och kulturen.

• Individen - Ger perspektiv utifrån var individ. Det innebär varje individs rätt och möjlighet att se religionen utifrån sin egen tolkning. Skapa en personlig koppling och en egen röst till den.  Religionens "mänskliga ansikte" uppfattas bäst på denna nivå genom att höra personliga berättelser som bryter stereotyper (Jackson, 2012).

Tolkning: 

Snarare än att be eleverna lämna sina förutsättningar åt sidan - som i det fenomenologiska tillvägagångssätt, ska eleverna genom den tolkande ansatsen göra jämförelser och kontraster mellan dem själva och traditionens och kulturens begrepp. Tillvägagångssättet använder en rörelse framåt och bakåt mellan koncept och erfarenheter, liksom mellan de som befinner sig utanför traditionen samt inom den. Målet är att förstå det religiösa språket så långt en utomstående kan. Den andra aspekten av detta hermeneutiska synsätt ligger i att tillämpa en pendling mellan olika representationer enligt den modell som beskrivs ovan. Dessa två delar överlappar varandra i praktiken (Jackson, 2012).