Ordklasser

ORDKLASSER

Ordklasser delas in utifrån 3 principer:

Morfologi - ordens bildning och böjning. Stam + ändelse. Ord i morfem och fonem.

Semantik - ordens betydelse, begreppsomfång och begreppsinnehåll, abstrakt eller konkret. Ordets betydelse i sin kontext.

Syntax - ordens funktion och ordning, regler för sammanställning av fraser, satser, meningar och satsdelarnas funktion.

Ordklasserna:

• Substantiv, adjektiv, verb och adverb
• Verbpartiklar, infinitivmärket, particip, pronomen, räkneord, prepositioner, konjunktioner, subjunktioner och interjektioner.

Ordklasser kan delas i:

• Böjliga ord och oböjliga ord
• Betydelseord (innehållsord) och formord (diffus betydelse, grammatisk funktion)
• Öppna ordklasser (fler ord tillkommer) och slutna ordklasser
• Substantiv, adjektiv och verb: Öppna, böjliga, betydelseord.
• Konjunktioner och prepositioner: Slutna, oböjliga, formord.

Verb

• Verb är ord som talar om vad något eller någon händer/gör. En handling/tillstånd i en sats.
• Böjs i tempus (tid) och modus (sätt)

Tempus

Två tempussystem: Dåtid och Nutid.

• Nutidssystemet

Bakom Nu: Perfekt - Har gjort

Nu: Presens - Gör

Framför Nu: Futurum - Ska göra

• Dåtidssystemet

Bakom Då: Pluskvamperfekt - Hade gjort

Då: Preteritum - Gjorde

Framför: Då Futurum - Skulle göra

Modus:

Inställning talaren har till det han säger.

3 grupper:

• Indikativ: Sant, verkligt, ex: går, var, vinner.
• Konjunktiv: Önskan, fruktan, ex: vore, finge, funne.
• Imperativ: Befallning, uppmaning, ex: Gå! Kom!

Tempusharmoni är när nutidssystem och dåtidssystem överensstämmer. De blandas inte om det inte framgår tydligt en relation till en tidshändelse.

Verb fungerar självständigt som predikat i en sats eller som hjälpverb till huvudverbet i satsen.

Verb delas in i självständiga verb och hjälpverb:

Självständiga verb

• Har en egen betydelse. Ex: äta, sova, skratta
• Huvudverb tar infinitivmärket "att" och böjs gärna i tempusformerna.

Hjälpverb

Hjälpverb är hjälp till självständiga verbet och kan inte stå utan självständigt verb.

Böjer sig ogärna och har liten egen betydelse, ex på hjälpverb:

• Presens
• Vill, kan, får, ska, måste, bör
• Preteritum
• Ville, kunde, fick, skulle, var tvungen, borde
• Perfekt
• Har
• Pluskvamperfekt
• Hade

Hjälpverb anger vilja eller inställning modala hjälpverb(sätt, vis)

• Hjälpverb + "ha gjort det". Lisa måste städa (måste - ha gjort det)
• Modala hjälpverb ex: ska, måste, bör, lär, kunna, vilja
• Tar inte infinitivmärket "att"

Hjälpverbet anger tempus temporala hjälpverb.

• Ska, har, kommer att Lisa har ätit glass
• Om det förflutna och framtiden.
• Ska fungerar både som modalt och temporalt hjälpverb.

Verbformerna kan uttrycka tempus:

• Regelbundna verb
• (att) infinitiv - ringa
• (igår) preteritum -ring-de
• (har) supinum (kan inte stå ensam, sällskap av har och hade) - har ring-t

Oregelbundna verb(vokalen ändras i preteritum och supinumformen)

• (att) infinitiv - springa
• (igår) preteritum - sprang
• (har) supinum - sprungit

Utifrån verbformer bildas tempusformer, "man förstår när något händer".

5 st Tempus, tidformer:

Enkla tempus

• Presens = Händer nu (infinitivformen och slutar ofta på -r) - dyker
• Preteritum = I går, hände tidigare (preteritumform) - dök

Sammansatta tempus

• Perfekt = Har hänt tidigare (supinumformen) - har dykt
• Pluskvamperfekt = Hade hänt tidigare (supinumformen) - hade dykt
• Futurum = Kommer att hända (infinitivform) - ska dyka

(presens + tidpunkt...i morgon. Eller ska, skulle, kommer att)

(Hjälpverbsliknande verb som tänker eller börjar + Självständigt verb)

Sammansatt verb behöver man ett hjälpverb för att tala om vilken tid man syftar på.

Imperativ är en verbform

• Anger en uppmaning eller befallning. - dyk!
• Finita och infinita verbformer:
• Finita verb (verb man böjer i tempus eller modus)
• Presens, preteritum och imperativ
• Finita verb kan stå själv i en sats, utan hjälp av hjälpverb.
• Testa sätt "jag" framför
• Finns ett finit verb i en sats.
• Bisats om "inte" kommer före finita verbet.
• Huvudsats om "inte" kommer efter finita verbet.
• Infinita verb (verb man inte böjer i tempus eller modus)
• Infinitiv och supinum.
• Grundform, prova sätt infinitivmärket "att" framför.
• Kan finnas flera infinita verb i en sats.
• Behöver hjälpverb för att ta objekt eller subjekt i en sats.
• Konjugationer = Verbgrupper Imperativ Presens Preteritum

Stammen slutar på:

• trycksvagt -a jaga jaga-r jaga-de
• tonande konsonant böj böj-er böj-de
• tonlös konsonant -p, -t, -k, -s köp köp-er köp-te
• lång betonad vokal Tro Tro-r Tro-dde
• Oregelbunda (starka) verb

Oftast vokalväxling Ät Ät-er Åt

Ska läras in tidigt skede i svenska språket.

• Självständiga verb kan ha s-form (inte hjälpverb).
• Deponensverb slutar alltid på -s. T ex: minnas, hoppas, åldras, envisas.
• Reciproka verb (kan bara användas när subjektet är pluralt) T ex: pojkarna slåss, vi ses.
• Passiv form:
• Vissa verb får -s endast i passiv sats.
• Undvika aktivt subjekt, dvs den som utför handlingen.
• Återfinns ofta i lagar och ordning.
• Man kan visa fram subjekt med hjälp av prepositionen av och skapa en agent
• Aktiv form:
• Passiva satser gör man enkelt om till aktiva genom att ta in ett subjekt t ex med pronomenet Man.
• Transitiva och intransitiva verb beror på om verben konstrueras med objekt eller inte:
• Transitiva verb
• Bildas i passiva satser
• Objekt knutet till verbet.
• Ex: Hon lägger babyn.
• Intransitiva verb
• Kan inte följas av ett objekt.
• Ex: Barnet sitter.

Verbpartiklar

• Kopplad till verb
• Underförstådd metaforisk betydelse, bildlik.
• Dessa verb har flera betydelser, ex: slå till, slå runt.
• Svåra att lära för andraspråksinlärare.
• Verb som kombineras med betonande partikel, som kan se ut som ett adverb eller en preposition.
• Partikeln är alltid betonad: Han stötte på henne
• Partikeln står inte först i frasen.
• Ex: slå till, leva upp.

Particip

• Knyts till verb - gjorda av verb
• Böjs och används som adjektiv - beskrivning ex: målande (att vara uttrycksfull)
• Används även som verb - handling ex: målande (någon utför ett målande)
• Som substantiv ex (trottoaren är till för gående.)
• 2 st Particip
• Presens particip - sker nu
• Används som adjektiv och kan stå före och efter sitt huvudord.
• Stam + -ande
• Bildas av verbens imperativform ex: "gå!" +ende.

"Han kom visslande på sin cykel."

• Perfekt particip - har skett
• Ofta efter verben vara och bli i passiv konstruktion.

"Boken var köpt på ICA."

• En jagad kanin, ett murat hus, två färdiglagade rätter.

Substantiv

• Beskriver (saker, ämnen, känslor) abstrakta och konkreta företeelser och egennamn.
• Egentliga substantiv.
• Konkreta saker som kan räknas och ha egenskaper
• Abstrakta företeelser som kan räknas och ha egenskaper
• Egennamn
• Som kan räknas och ha egenskaper
• Substantiv fungerar som objekt eller subjekt i satser.
• Böjs på 4 olika sätt:
• Genus: Utrum - en Neutrum - ett framför -et bakom
• Numerus: Singularis en, ett Pluralis flera -ar, -or, eller oböjd i plural.

Deklinationer böjningsmönster

• Species: Obestämd form - en, ett, flera

Bestämd form - en, -na, -et, -en bakom

• Kasus: Huvudform - alla former utom genitiv.

Genitiv - ägande - s bakom

Testa substantiven: stol, kärlek och Lisa.

Pronomen

• Ersätter substantiv
• Personliga pronomen: jag, mig, de, dem
• Possesssiva pronomen: min, mitt, mina
• Demonstrativa pronomen: den här, dessa, samma
• Relativa pronomen: som, vars, vilken

Adjektiv

• Ord som beskriver egenskaper i substantiv och pronomen.
• Böjning: kongruerar (anpassar sig efter) med substantivet, och kan kompareras.
• Kongruerar dvs överensstämmer med substantivets böjningsform
• Genus: ex en röd stuga (Utrum)
• Numerus: ex flera röda stugor (pluralis)
• Species: ex den röda stugan (bestämd form)
• Kompareras (gradering)
• Regelbunden: röd, rödare, rödast
• Oregelbunden: mindre, minst, mer, mest, ex mindre rebellisk
• Fungerar som bestämningsord till huvudord i nominalfraser.
• Kan vara predikativ i sats.
• Kan stå före eller efter sitt huvudord.

Adverb

• Svarar på frågorna Var? När? Hur? På vilket sätt? Vilken orsak? Vilken grad?
• Oböjliga men kan i vissa fall kompareras (ofta-oftare-oftast)
• Kan vara bestämning till verb, adjektiv och andra adverb, eller en hel sats!
• Olika typer av adverb
• Satsadverb - förändrar en hel sats (testa motsatsord eller ta bort ordet)
• ex, inte, aldrig, alltså, kanske, även, ju, nog, vanligen, egentligen, bara
• adjektiv som slutar på - lig + -en, -tvis ex tydlig-en, naturlig-tvis
• Om adverbet kan stå före finita verbet i en bisats är det troligen ett satsadverb.
• Sättsadverb
• På vilket sätt?
• - adjektiv som slutar på - lig och kan ha ändelsen -t, ex: naturlig-t
• Ex: snabbt, obehärskat, fort.
• Förstärkande och försvagande adverb
• Alltför, alldeles, fantastisk, makalös, otroligt, mycket, ganska, rätt, knappt, tämligen.
• Andra adverb är konjunktionella verb (knyter an till något man sagt skrivit tidigare ex: ändå, dessutom, därefter) och interrogativa adverb (frågande, ex: varifrån, hur, varför i frågesatser)
• Ex på adverb: Katten spinner mjukt. Adverb.

Kattens nos är mjuk. Adjektiv

Konjunktioner och Subjunktioner

• Konjunktioner:
• Bindeord som binder ihop huvudsats med huvudsats eller bisats med bisats.
• additiva: och, samt (såväl som, respektive, plus, inklusive)
• disjunktiva: eller
• adversativa: men, fast, utan (utom, förutom, exklusive)
• explanativa: ty, för
• konklusiva: så (det vill säga)
• Subjunktioner:
• "Att" vanligaste subjunktionen.
• Bindeord som binder ihop huvudsats med bisats, inleder vanligtvis bisats men det kan även pronomen och adverb göra.
• med allmän betydelse: att, som, om, än
• interrogativa: om, ifall, huruvida
• komparativa: än, liksom, såsom
• kausala: eftersom, därför att, för att, då, emedan
• koncessiva: fast, fastän, oaktat, om än, även om
• finala: för att
• konditionala: om, ifall
• temporala: då, när, medan, sedan, innan, till, tills

Prepositioner

• Anger tid och rum, riktmärke
• Står vanligen före substantiv/nominalfras eller pronomen.
• Ex: i, på, under, från, efter, ut ur, ovanpå.
• Kan sättas först i satsen, det kan inte en verbpartikel.
• Ex 2 betydelser: Han läste om boken. (Prep är "informerade sig" inte läsa igen)

Räkneord

• Grundtal: en-ett, två, tre, fyra
• Anger exakt antal substantiv
• Kan användas som substantiv, ex han bor i en trea.
• Ordningstal: Första, andra, tredje
• Föregås ofta av bestämd artikel den eller det eller av possessiva pronomen
• Kan användas som substantiv, ex den förste var sur den andre var glad.

Infinitivmärket

• Ett ord: "att"
• Placeras före infinitiva verb.
• Uttalas ofta "å"
• Förväxla inte med subjunktionen att som inleder bisats.

Interjektioner

• Självständiga uttryck som anger en känsla men också hälsningsfras eller korta svar.
• Ex: Hej! Fan! Jovisst! Tusan! Aj! Usch!

FONEM OCH MORFEM

• Ett fonem brukar anges som det talade språkets minsta betydelseskiljande enhet. Segmentala fonem delas normalt in i vokaler och konsonanter. Olika ord är uppbyggda av olika fonem. Ex. b och p i bil och pil.
• Morfem minsta betydelsebärande enheten i ett språk och morfem byggs upp av fonem, ex sje-ljud.
• Läran om ordens inre struktur, det vill säga morfemen, kallas morfologi.
• Lexem är ett ord i alla sina böjningsformer.

TEXT - MENINGAR - SATSER - SATSDELAR - FRASER

Fraser utgör satsdelar som är byggstenar i satser som enheter i meningar som bygger texter.

FRASER

• Fraser och ordklasser är former (som kan ha olika funktioner.)
• Fraser bygger upp satser och består av ett eller flera ord.
• Hela frasen utgör en satsdel.
• Fraser kan utifrån funktion delas i satsled och satsdelar.
• Man tar ut fraser först och deras huvudord bestämmer typ.
• I en fras finns ett huvudord och eventuella bestämningar, dvs attribut
• Ta ut fraserna först, därefter satslösning.
• Nominalfraser
• Huvudordet är ett substantiv eller pronomen (nomen=namn)
• Ex: Hennes gråa katt. Ulla och alla hennes besvärliga ungar. De som inte gillar glass.
• Elever behöver stöd för att bygga ut sina nominalfraser.
• Verbfraser
• Ett eller flera verb, verbpartiklar och reflexiva pronomen
• Alla ord i verbfrasen behöver inte stå tillsammans.
• Det sista verbet i frasen räknas som huvudord!
• Ex: Han hade tagit av sig skorna i hallen (tagit är huvudord infinit och hade finit)
• Ex: Han har skorna i hallen. (har är huvudord och finit)
• Reflexiva pronomen
• Syftar tillbaka på subjekt, ex sin.
• Används i tredje person, ex säg.
• Adverbfraser
• Huvudordet är ett adverb
• Adverb kan ha bestämningar, t ex adjektiv
• Ex: Svens kusin sjöng mycket falskt (adverb falskt) vilken grad av...
• Adjektivfraser
• Utgörs av ett huvudord som är adjektiv.
• Adjektiv kan ha bestämningar, t ex andra adjektiv.
• Står framför ett substantiv eller ett adjektiv.
• Ex: Lindas katt var ganska charmig.
• Prepositionsfras
• Huvudordet är en preposition
• Prepositionen syftar (tillbaka) på rektion.
• Rektion är substantiv/nominalfras.
• Rektionen och prepositionen behöver inte stå ihop och rektion kan vara före.
• Ex: Den allra bästa platsen satt hon på.

Hon satt på den allra bästa platsen.

• Flyttest: NF - AF - AdvF hänger orden alltid ihop och kan flyttas till ett annat ställe i meningen. VF och PF orden hänger inte alltid ihop.
• Utbytestest: Fraser är utbytbara enheter. En nominalfras kan ersättas med ett pronomen.
• Ex: Jag missförstod den svåra uppgiften. Jag missförstod den.
• Primära fraser: Utgör satsdelar och svara på Vem gör något? Vad händer? Hur görs det?

ORDKLASSANALYS

• Varje ord klassificeras individuellt.

FRASANALYS

• Ord som hör ihop i en logisk enhet klassificeras tillsammans.
• Fraser ingår ofta i andra fraser - fokusera på de fraser som utgör egna satsdelar.
• Nominalfraser är de som eleverna bör få mest återkoppling på och som utvecklar elevens skrivande.

SATSER

• Består av minst en nominalfras (subjekt) eller en verbfras (predikat). Ex: Jag läser. Lisa skriver.
• Saknas verb finns ingen sats! Ett finit verb måste ingå.
• En mening består av en eller flera satser.
• Satser är som en manual för hur ord ordnas och sätts ihop till meningar.
• Ett ord tillhör alltid samma ordklass oberoende på var i satsen den står. Vilken satsdel samma ord tillhör beror på var ordet står i satsen. I en satsdel får ordet olika funktion.
• Huvudsatser kan stå ensam.
• Bisats behöver en huvudsats för att skapa meningsfullt innehåll och är en del av bisatsen.

SATSDELAR

Predikat (p)

• Ett eller flera verb
• Vad händer?

Subjekt (s)

• Substantiv eller pronomen, ett eller flera ord.
• Vem vad vilka + predikat/gör?
• Huvudord + attribut bildar subjekt, attributen beskriver huvudordet och ingår i subjekt.
• Formellt subjekt (Fs) tar egentligt subjekt (eg s) normala plats och kan tas bort.

Direkt Objekt (dir o)

• Vanligtvis substantiv eller pronomen.
• Vad eller vem blir utsatta för det som händer?
• Vad + predikat + subjekt? (frågan gäller även predikativ som förekommer oftast efter verb)
• Ett eller flera ord.
• Huvudord + attribut, attributen är ord som beskriver huvudordet och ingår i direkt objekt.
• Bisatsen är alltid ett dir o men även bisatsen kan ha dir o.

Indirekta Objekt (ind o)

• Åt vem, till vem eller för vem som någon gör något?
• Åt, till för vem + dir o + subjekt?
• Vanligt med ind o efter verb som ge, visa, låna skicka
• Ind o finns oftast endast i satser som har dir o.

Adverbial (advl)

• Berättar om hur, när, var, vart eller varifrån någonting görs.
• Kan stå i början, mitten eller slutet av en sats.
• Kan bestå av flera ord (ordklassen adverb består endast av ett ord).
• Sättadvl: Svarar på frågan Hur, på vilket sätt något görs/sker?
• Består ofta av adverb
• Rumsadvl: Svarar på frågan Var, vart eller varifrån någonting görs/sker?
• Tidsadvl: Svarar på frågan När eller hur ofta någonting görs/händer?
• Om adverbialet består av en bisats brukar det ofta berätta varför något sker, ex eftersom..
• Satsadvl: Är en bestämning till en hel sats. Förändrar innehållet i sasten.
• Vanliga satsadverbial är inte, kanske, knappast, faktiskt och förmodligen.

Predikativ

• Är en satsdel som vanligen består av ett substantiv, adjektiv eller particip och som relaterar en egenskap till - oftast - satsens subjekt eller objekt.
• En del predikat, verb, kan inte stå ensamma, de kräver en fortsättning för att bilda en hel mening.
• Ordet som hjälper till att avsluta meningen heter predikativ.
• Predikativ följer alltid efter vara-är, bli-blev, heta-heter, kallas, anses, verka-r, kännas-kändes.
• Predikativ relaterar antingen till subjekt eller objekt.
• Om predikatet och predikativ gäller subjektet blir det ett subjektivt predikativ.
• Om predikatet och predikativet gäller objektet blir det objektivt predikativ.

Agent

• Finns bara i passiva satser.
• Den som utför handlingen inte är subjekt.
• Av förekommer ofta i samband med agent.

Som lärare

• Vilka ordklasser använder eleven?
• Hur fungerar adverbsanvändnigen?
• Verb och tempusharmoni?
• Växling mellan substantiv och pronomen?
• Fungerar böjning av substantiv? Kongruensböjning av artiklar, adjektiv inom nominalfrasen?
• Bygger eleven ut sina nominalfraser? Framför och efterställda bestämningar?
• Hur används sambandsorden för att skapa relation mellan textens delar?